Vad innebär självkostnadsprincipen?

Bruksvederlaget för bostadsrättsbostäder fastställs enligt självkostnadsprincipen. Självkostnadsprincipen innebär att bruksvederlag får tas ut till högst det belopp som behövs för att täcka utgifterna för bostäderna och lokaler i anslutning till dem samt utgifterna för god fastighetshållning.

Utöver skötsel- och finansieringsutgifterna kan man genom vederlagen på förhand samla in medel av bostadsrättshavarna för ombyggnader, underhålls- och skötselkostnader, amorteringar av räntestödslån och s.k. bullet-lån som förfaller med fem års mellanrum och inlösning av bostadsrätter.

Grunderna för bestämmandet av bruksvederlaget ska vara sådana att vederlaget fördelas på ett skäligt sätt mellan lägenheterna. Vederlaget kan bestämmas så att olika utgiftsposter har olika betalningsgrunder, såsom lägenhetens yta eller den faktiska förbrukningen eller användningen av el eller någon annan nyttighet.

Bruksvederlaget för statligt stödda bostadsrättsbostäder ska vara lägre än den hyra som i allmänhet tas ut för hyresbostäder med samma bruksvärde, när lägenheternas har likvärdigt läge.

Lagar (Finlex)

Lag om bostadsrättsbostäder 393/2021, 33 § Bruksvederlaget i statligt stödda bostadsrättsbostäder